Redhawks: Malmö Arena

På lördag släpps biljetterna till hockeyn i nybyggda Malmö Arena. Jag körde förbi där ikväll, och det var helt upptänt inne i arenan vilket gav ett mäktigt intryck. Priserna kommer att vara hyggliga på hockeyn, och man kommer att ha särskilda rabatterade familjepriser. Jag kommer att se premiären mot Leksand, då det skulle förvåna om det inte blev nära nog fullt hus. Det är till och med så att Anna vill följa med :). Däremot kommer det nog inte att bli lika stor publik när man möter Mariestad eller Huddinge.

Vi har dessutom redan två ytterligare besök inbokade i arenan. Det blir musikalen "Mama Mia" i slutet av november, och precis före jul ska vi gå med pojkarna på "Arena rama julen" (med Mora Träsk och Doris och knäckebröderna). Ser verkligen fram mot alla arrangemangen!

Förälder: Fabian fick en käftsmäll av ett annat barn!

Jo, det är sant! Det hände på Andys lekland igår. Vi var där med pojkarna och det var rejält packat med barn. Vi förundrade oss redan från början hur små och stora barn sprang runt utan vuxna i närheten och bröt mot förhållningsreglerna. Och det är helt klart så att vi föräldrar har olika värderingar som vi överför till våra barn. Medan många barn ställer sig i kö och väntar på sin tur, så finns det andra som helt sonika knuffar undan den som har lekredskapet och tar över. Och det är också dessa barn som inte har någon vuxen i närheten. Tyvärr så är det (om man generaliserar) en tydlig kulturell skillnad, som gör att fördomar förstärks. Men man måste intala sig att istället göra skillnad på de som följer regler, och de som inte gör det.

Så är jag då med Fabian och Måns och spelar bandy (alltså inne på Andys). Där är tre andra pojkar som vill spela med oss, så vi börjar spela lite oorganiserat tillsammans. Fabian hinner upp bollen snabbast hela tiden, och jag märker att en jämnårig pojke blir lite sur för det, och rycker Fabian i tröjan när han inte hänger med. Så Fabian stannar upp och tittar på honom, ungefär som "vad håller du på med?" Varpå den här killen ger Fabian en stenhård örfil! Det blixtrar till i mitt huvud och jag tar tag i pojken och ryter: "Vad gör du?" "Var är dina föräldrar?". Det sker impulsivt, och efteråt är jag skakig och känner att jag fått hindra mig själv från att ge tillbaka en örfil, men som tur är så är man rotad med att man inte löser konflikter med våld. Det var så tydligt att den här pojken är uppväxt med att det är så man löser konflikter, och det skrämmer mig. Tyvärr är detta också (om man gör en ny generalisering) ofta kulturellt betingat. Några föräldrar var inte i närheten (inte heller någon personal från Andys). Vad hade hänt om inte jag varit där??

Senare ser jag pojken med sin mamma, som sitter i cafeterian och fikar med någon annan vuxen. Jag berättar för henne vad som hänt, och hon säger till pojken att han ska be om ursäkt, vilket han gör.

Senare när vi kommit hem så verkar det som att Fabian släppt det som hänt, men jag har mycket svårare att släppa det ... Pojken vet att jag står sidan om och väljer ändå att slå! Efteråt leker han vidare som om inget hänt! ... Verkligheten skrämmer mig verkligen ibland...

Lärare: Niorna på turné

Har inte haft tid till att berätta så mycket om Humfryskolan, som jag jobbat på sen i augusti. Jag kommer att skriva mer om den senare, men vill berätta att imorgon ger sig niorna iväg på turné till Småland och Blekinge. Där ska de framföra musik och sketcher som är hämtade från vårt egenskapade tv-program "Genant". Föreställningarna kommer att visas för andra ungdomar på skolor och fritidsgårdar. Ni kan följa turnén och övrigt som händer på skolan via www.elevblogg.blogspot.se

Förälder, lärare eller Redhawks

För att göra det enklare att söka historik och leta inlägg här på bloggen, så har jag satt en "för-rubrik" (finns det nåt som heter så?) till varje inlägg. Alltså vilket av mina tre ämnen det berör. Det vill säga "förälder", "lärare" eller "Redhawks". Glöm inte att ni gärna får lämna kommentarer till inläggen. Jag läser dom! Och är det någon som vill mejla, så var inte blyg!

Redhawks: 3-1!!

Var på plats och såg Redhawks-AIK igår. 3-1 och ganska stabilt spel. Segern kändes ohotad, även om Henke Karlsson gjorde ett par riktiga kalasräddningar. Vågar man bli lite smått optimistisk :) ...

Förälder: Hos frisören

Har varit hos frisören med pojkarna idag, och var tvungen att ta en bild. Det var ett helt protestfritt besök, men Måns hade ett härligt uttryck av tveksamhet och misstänksamhet under hela klippningen.

Måste också berätta om frisörskans försök till lite kallprat ... hon säger till Anna "pojkarna liknar dig mest ... alltså håret och så". Hahaha ... ja, vi hade ett gott skratt, och hon kände att det blev en lite pinsam kommentar eftersom hon inte har en aning om hur mitt hår ser ut eller har sett ut ...

Lärare: Heldag med utvecklingssamtal

Har haft en heldag med utvecklingssamtal på skolan idag. Ett upplägg som var nytt för mig, och jag visste inte vad jag skulle ha för förväntningar.

Upplägget var att eleverna hade en studiedag, då de bara kom till skolan under sitt samtal. Vi skickade hem tider till föräldrarna, och ville de byta tid så fick de själva försöka byta med varandra. (Nu hörde jag mig för med mina mentorselever först vilka arbetstider deras föräldrar brukade ha)

Jag väntade mig en hel del protester från föräldrarna eftersom tiderna var under dagtid, då de flesta arbetar. Men protesterna uteblev, och alla kom när de skulle. Jag satte upp tiderna på dörren, och det bara flöt på. Och när jag träffade de föräldrar som brukar dra ut på tiden, så avbröt jag samtalet med hänvisning till nästa som väntade.

Jag var lite orolig för att förbereda mig inför så många samtal under samma dag, och om jag skulle kunna hålla samma fokus under hela dagen. Men tiden gick verkligen fort, och jag hade lagt in kaffe- och lunchpauser såklart. Detta upplägg var helt kanon!!

Förälder: Tennisträning

Vi får väl se om det leder till några miljoner :) ... men iallafall så är det härligt att se hur bra Fabian fungerar på tennisen. Inte bara att han är riktigt duktig och har bra bollkänsla, utan också att han inte har några problem att anpassa sig till den sociala ordningen som råder i en tennishall där 30 stycken fyra-, fem- och sexåringar ska träna in sina första backhand-slag.

Detta har blivit ett perfekt tillfälle att praktisera vissa delar av de saker Fabian behöver utveckla, tlll exempel några så för andra enkla saker som att svara "Ja" vid uppropet, eller att säga vad man heter om någon frågar.

Vi har noterat att han har en strategi att ställa sig en bit bak i kön till varje övning, sen kollar han in hur övningen går till innan det är hans tur. Detta gör han ju för att han inte har så lätt att ta till sig muntliga instruktioner, såvida de inte är väldigt tydliga.

Men viktigast av allt såklart är ju att han tycker det är roligt, och det kan man lugnt säga att han har! Han skrattar och tar kontakt med de andra barnen ... och vid sidan av står Måns och jag och slår lite bollar. Tyvärr får man inte börja på tennisskolan förrän man är 4 år, för han är också väldigt sugen på att börja.

Förälder: IBT-träning

Sen Fabian fick sin diagnos för ganska exakt ett år sen, så har det varit en känslomässig berg och dalbana. Självförtroendet har pendlat ... vissa dagar känner man sig stark, andra mindre stark. Samtidigt som vi har bearbetat sorgen, så har Fabian gjort stora framsteg i sin utveckling. De många, långa, svåra och enormt energikrävande konflikterna är numera mest ett jobbigt minne (visst har vi konflikter nu också, men inte alls i samma dimensioner). Samtidigt har hans tal utvecklats, han vill vara med på alla aktiviteter på dagis, han har blivit bästis med Måns och han verkar vara ett lyckligt barn. Det går helt enkelt inte att jämföra nu med då.

För någon månad sen gjorde Fabian ett test, på habiliteringen (BUP), för att utreda hans utveckling i förhållande till jämnåriga. Detta gjordes för att kunna fastställa vad vi ska fokusera på i IBT-träningen (intensiv beteendeträning) som vi börjat arbeta med. Resultatet visade att det enda han låg efter i var den talade kommunikationen, så det finns inga misstankar om begåvningshandikapp. Och det är konstigt ... trots att detta är precis som vi upplever det och förväntade oss, så var det en obeskrivligt känsla att få höra psykologen säga det. Och även om Fabian (och vi som finns kring honom) har mycket jobb framför oss, med extra språkträning hemma och på dagis, så finns det ingen anledning att inte tro att han ska komma ikapp sina jämnåriga.

Det jag skulle komma till i detta inlägget var hur tacksamma vi är att vi lever i Sverige, men jag tar det imorgon för nu är det läggedax ... gonatt

Förälder: Besök i Afrikaparken

För ett par helger sen besökte vi nyskapade Afrikaparken i Bunkeflostrand. Inget jättemärkvärdigt, men fint väder, frisk luft och glada och lekfulla pojkar gör det till en precis lagom tvåtimmarsutflykt.   

Redhawks-Sundsvall på web-tv

Är det någon som är intresserad av Redhawks matcher, så kan jag tipsa om att kvällens match mot Sundsvall kan man köpa på web-tv. Gå in på sidan s24.se och klicka er vidare. Det är busenkelt att skaffa sig ett användarnamn, och betala via sms eller kort. Kvällens match kostar 39:-. Jag ska för första gången prova att koppla in sändningen från datorn till tv:n. Jag tippar storseger efter senaste tidens måltorka. 6-1! Vad tippar ni?

Förälder: Småbarnsförälder

Någon som känner igen sig?

Klockan ringer ... in i duschen ... på med kläder och äter en macka ... väcker Måns och tar på honom kläderna innan han vaknat tillräckligt mycket för att protestera. Ropar till Anna att hon måste gå upp nu! (Anna brukar lämna Fabian eftersom det blir smidigast nu när de är på olika dagis). Tvättning, tandborstning och på med ytterkläderna (dock väldigt sällan utan protester). Ut till cykeln med Måns halvsovande efter ... kommer på att vi glömt cykelhjälmen ... in efter cykelhjälmen och ut igen ....

Börjar cykla mot dagis och påminns om att det är oktober och mina fingrar är stelfrusna .... framme på dagis (och som tur är har aldrig Måns varit svår att varken lämna eller hämta) ... nästan en halvtimmes cykelväg till jobbet utan känsel i fingrarna ... jobbar på (som jag berättar mer om en annan gång) ... springer ner till cykeln efter arbetsdagens slut och pinnar på mot dagis innan de ringer efter mig. Hämtar barn och cyklar hem ... fan, vad ska vi äta ikväll?  ... räddas av snabbmakaroner och frysta köttbullar (tack och lov för micron) ... Fan, vi ska ju tvätta också! Ut med tvätten, in igen och får ihop kvällsmaten, men ingen vill äta ... öppnar en öl sålänge ...

Efter en stund får jag pojkarna att äta. Anna kommer hem ... - Hur har du haft det idag? ... - Trött, själv? .... - Samma här! ... Visst fan, tvätten! ... ut och hänger tvätt, sen diskning innan det är dags för tandborstning och tvätting av pojkarna .... - Vems nattning är det? .... Min? Ok .... - Vad vill ni läsa pojkar? ... -NEJ! Inget bus nu! ... - Åh nej, inte den! Kan vi inte läsa nåt annat? Vi har ju läst Alfons Åberg två månader i sträck nu! ... Trekvart senare har barnen somnat och jag har nästan gjort detsamma i soffan när jag kommer på att jag måste fixa jobb till lektionerna imorgon ... Shit! ... och får inte glömma att hämta tvätten. 

Ett par timmar senare i sängen ... - Sex? ... - Nej tack, men fråga gärna igen om ett par år, så kanske jag är utvilad  ... 

Det känns inte som jag har hunnit somna innan klockan ringer igen ...

Nya besökare Välkomna!

Sitter på jobbet nu, och har en av få håltimmar (ja, håltimme är det ju inte ... efterarbete, förberedande arbete, praktiska grejer som kopiering mm, för att inte glömma toabesök, kaffebryggning osv) ... iallafall så har jag nyss gjort ett masskick av sms till alla mina kontakter, och hoppas på att öka besöksfrekvensen här på bloggen ... så är du här för första gången så säger jag Välkommen! /Fredrik

Förälder: Vi får lära oss leva med det.

Så har det hänt igen ...  men jag ska ta det från början och försöka skriva det här inlägget utan att vara alltför orättvis ... 

Att ha ett barn som inte har samma förutsättningar som andra barn, utan som får leva med särskilda svårigheter och behov, innebär en livslång sorg som bara andra föräldrar i liknande situation kan föreställa sig. Förstå mig nu rätt! Vi sitter definitivt inte och tycker synd om oss själva, och vi älskar våra barn precis som dom är (annars hade det ju inte varit dom :)). Men det är vid varje tillfälle som vi påminns om de fördomar och svårigheter som Fabian kommer att möta i sitt liv som oron och sorgen väcks. 

Fabian har nyligen börjat på en ny förskola (som är en kanon-förskola vill jag tillägga). Där har han resurspersonal vissa timmar under dagen som ska fungera lite som en "kommunikations-tolk" mellan Fabian och kompisarna. Eftersom de andra föräldrarna på förskolan vet att det börjat ett barn med resurs, så är de givetvis nyfikna på "vad" det är för barn som börjat ... inte "vem" det är som börjat (redan där har man "dömt" honom). Det är personalen som fått frågan och de frågar oss i sin tur oss vad vi vill att dom ska svara föräldrarna (som bara måste veta vad det är för fel på honom).  Och av tidigare erfarenheter vet vi att ordet "autism" får 9 av 10 att sätta ett likhetstecken med utvecklingsstörd. (Fabian har alltså inte något begåvningshandikapp, utan ligger på samma nivå som sina jämnåriga i alla mätbara utvecklingsmoment utom i den talade kommunikationen). Därför säger vi att de kan berätta att han har talsvårigheter och därför behöver extra träning och hjälp med kommunikationen. Personalen tycker detta är en bra beskrivning, för han fungerar som de andra barnen, och hör man inte honom prata så kan man knappt märka att han har särskilda svårigheter. 

Så blir det då föräldramöte, och jag berättar under presentationsrundan att: - Vi är föräldrar till Fabian, som har resurs för att han behöver stöd med tal och kommunikation. Så om han inte alltid svarar vid tilltal, eller ni inte förstår vad han säger, så är det något han jobbar hårt med. 

Detta tyckte vi var en mycket tydlig och bra beskrivning, men vissa människors nyfikenhet och frosseri i andras öden, klarar inte av en så enkel beskrivning. Så när Anna träffar en av mammorna från föräldramötet när hon är med Fabian på tennisträning, så händer det igen ... det som jag skulle komma till från början, och som händer oss då och då. Hon frågar såklart: 

- Ja .. hrm .. det gick ju så snabbt på mötet ... men vad beror hans talsvårigheter på? Har han typ en bokstavskombination?  Blablabla ... 

Stackars henne ... hon har säkert inte kunnat få några svar av någon annan och hennes nyfikenhet har hållit henne sömnlös om nätterna. Och det är här som jag kanske är orättvis, men om vi har valt att beskriva det så på föräldramötet, så tycker vi inte det är viktigt att delge mer information. Och då utgår vi från det som vi anser blir bäst för Fabian. 

Anna svarar henne med att Fabian har fått diagnos autism, men vi har erfarenheter att man bemöter honom som om han var utvecklingsstörd om man nämnde det, och därför vill vi inte använda det ordet. Mamman fortsätter: - Jaha! Ja, jag känner en familj som har ett barn som har autism blablabla och jag kan allt blablabla .... 

Så många gånger vi mött dessa "experter" på autism. De flesta menar säkert väl, såklart, men så många gånger vi fått höra saker från dom som känns som riktiga hugg i magen. - Jag vet var det ligger en skola för "såna", för han ska väl inte gå på vanlig skola? (Hur fan vet du som aldrig ens tilltalat honom vilken skolform som är den bästa för honom?) - Visst är det fantastiskt att han får gå på en vanlig förskola! (Ja, var fan skulle han annars gå?) Ursäkta språket, men ibland förstår man inte hur folk tänker ... ja, antagligen tänker de inte efter, för de är så upptagna att efter att ha stillat sin nyfikenhet, få höra sig själv och framhäva allt de "vet" och "kan". 

Man kan tycka att det är bara att inte bry sig om dessa människor och deras kommentarer, men det är inte så lätt ...  Varje gång gör sorgen sig påmind! 

Jag vill förtydliga att detta inte handlar om alla de underbara människor som är äkta omtänksamma, och undrar hur det går för Fabian. Dessa känner ju också av, och låter oss styra vad vi vill berätta om. (Tack alla ni!)

Men vi måste lära oss leva med detta och inte beröras så hårt när vi stöter på de människor som jag beskrivit i detta inlägg.

Redhawks: Förlust efter straffar för Redhawks.

Har följt Redhawks match mot Växjö online på webben, och konstaterat att det bara blev en poäng idag. En besvikelse kan tyckas, men jag är inte så oroad faktiskt. Jag är mer oroad över medgångssupporterkulturen (wow vilket härligt ord!), som finns i Malmö. Man ska alltid vinna annars är det bortskämda, överbetalda skitspelare som man inte tänker komma och titta på igen! Om man inte börjar vinna igen förstås ... då vill man vara med och sola sig i medgången. Såklart är det långtifrån alla, ja kanske till och med en liten del som är så, men de hörs alltid väldigt mycket ... tyvärr. Jag vill framhäva att Redhawks faktiskt inte förlorat under ordinarie tid på sina fem första matcher, och har släppt in minst mål av alla. Hygglig start vill jag påstå (även om jag såklart ocskå vill se seger och många mål varje match). 

Nä, nu är det dags att duscha barnen + nagelklippning och hela rubbet innan de ska nattas.

Förälder: Härligt med regnig och blåsig söndag!

Ibland är det så himla skönt med regniga, blåsiga söndagar. För första gången på många söndagar, ja ... jag minns knappt senast, så har vi inte haft nån tid att passa idag. Inga aktiviteter, inga egenpåtvingade måsten (som att åka till skogen, lekplats, badet, muséum eller liknande) för att stimulera barnen. En härlig förmiddag i mjuka kläder, kaffe på bryggaren, lek och spel! Avgörande faktor för hur skönt det är, är ju hur länge barnen håller sams och den tiden börjar rinna ut nu :) ... så nu blir det på med kläderna och sticka hemifrån en stund för att senare komma hem till värmen och mysa igen ....

Redhawks: Seger för Redhawks, och ikväll drar NHL-säsongen igång!

Det var med en ganska nöjd känsla jag gick till sängs igår efter att ha följt Redhawks match mot Mora på tv. Två poäng på bortais mot fjorårets elitserielag måste man ändå vara nöjd med, särskilt som Mora verkade väldigt laddat från start och satte press på Malmö. Men så har vi ju Henrik Karlsson i mål, och vem hade vågat hoppas på en sån utveckling hos honom när han värvades förra säsongen. Måste också nämna nåt om laddningen här i början av allsvenska säsongen ... jag har sett tre av Redhawks första fyra matcher, och har knappt sett någon förbannad! Inte ens att man pucklar på varandra kring målen ... är man så disciplinerade, eller hur laddade är man? Dock är jag säker på att det kommer att hetta till mer och mer ju längre säsongen lider.

Ikväll drar äntligen NHL-säsongen igång, och vi får se om spelarna kommer att bjuda på mer heta känslor där. NHL är lika svårtippat som det varit sen de införde lönetak i ligan, och jag väljer att inte försöka. Däremot hoppas jag på mina favoritlag Detroit, Toronto och till viss del Vancouver, och självklart på svenska framgångar.