Förälder: normal tonårsförälder?

Saga (17 år): - Jag ska träffa en kompis vid Malmborgs ikväll.

Jag (äldre än jag tror): - Okej ... vem är det? bor hon här? vad ska ni göra? ni ska väl inte in till stan, där finns så många huligan-gäng? när kommer du hem? hittar du tillbaka? etc etc ... (utan att uppfatta att hon slutat lyssna för längesen)

Saga: - Jag lånar din cykel.

Jag: - Självklart, men jag tror bara att baklyset funkar.

Saga: Jaja, det gör inget.

Jag (med myndig röst): Men du får bara cykla på trottoaren!

Saga (kan inte hålla sig för skratt): - Hahahaha, hör på dig själv.

Jag (lite generat): - Det är faktiskt inget att skratta åt.

Ja, vad ska man säga ... fick mig en tankeställare. Låter som min mamma (som än idag kan föra liknande samtal med mig) ... men det känns bra. Det låter som jag är en normal förälder som oroar mig för min dotter. En skön bekräftelse måste jag säga!

Hon kom också hem helskinnad i mycket god tid ... och hon sov till lunchtid dagen efter ... som en helt normal tonåring!!